Om sanningen ska fram...

Om tanken på en kall pistolmynning mot tinningen känns lockande, borde det inte vara dags för semester då?

Nää, usch!

Blev sjukt less på att se samma gamla rubrik så därför, för att citera Linnéa, torrbloggar jag. Är trött på Osama, Obama, drottning Silvia, solen, Ola Lindholm, Erik Saade, Khadaffi, pengabrist och nattjobb men snart får jag sova. Det ser fanimig ut att bli sol idag igen.

Gratulerer med dagen Norge! Nu är det feeest!

Obama, Osama

För ett par dagar sedan fick vi vakna till nyheten om bin Ladens död. Till alla världens ledares stora glädje verkar det som, vad jag kan se är det hittills bara Hamas som öppet har hyllat bin Laden. Ingenting att förvånas över precis. I USA sprang människor ut i enbart pyjamas för att fira beskedet och det verkar förstås dumt men jag kan förstå amerikanerna. Hade jag levt i amerikaskt medieklimat hade jag också varit övertygad om att nästa terrorattack låg runt hörnet. För ganska precis ett år sedan satt jag i en källare i Queens och kollade på CNN. På Times square hade man veckan innan gripit en potentiell bilbombare och journalisterna rapporterade förfärat över hur mannen hade varit innehavare av det farligaste vapen som finns, ett amerikaskt pass. Man intervjuar en person i Obama-administrationen som berättar att mannen dessutom hade varit hemma i Pakistan under sex månaders tid och blev trots detta insläppt i landet. Obama-administrationen var mycket upprörda över att detta hade fått ske, det var ju självklart att en pakistanier inte kan åka hem i ett halvår utan att planera terrordåd och i den andan fortsatte rapporteringen. Kalla mig gärna dum men jag hade inte förstått att det amerikanska samhället var så totalt onyanserat att man t.o.m. från offentligheten trodde att det stod tydligt likhetstecken mellan mellanöstersk härkomst och terrorism. Min poäng med denna långa parentes var att det inte är så märkligt att amerikanerna firar.

Vad som däremot förvånar mig är att man relativt enhälligt i Sverige har gått ut och hyllat dödandet av Usama. Carl Bildt menar att världen är en bättre värld utan honom och håller med Obama om att rättvisa har skipats. Han säger i nästa mening att Usama inte längre var något större hot mot världen. I detta finner jag stora problem. Om man som svensk utrikesminister menar att man skipar rättvisa genom att döda den som har dödat, bör man då inte också i sitt hemland förespråka dödsstraff? Och om bin Laden inte var ett större hot mot säkerheten i världen är det ju lätt att dra slutsatsen att dödandet egentligen handlar om prestige. Jag hade inte förväntat mig att man skulle gå ut och fördöma aktionen men man behöver väl inte hylla det omhämmat?