Riktigt frisk eller?

Jag tömde min handväska igår. Den är inte särskilt stor men har rymt följande:
13 läppstift/läppglans
1 norsk bankdosa (som aldrig har fungerat)
1 hårband
1 iphonebruksanvisning
2 nagelfilar
5 tomma post-it-lappar
1 pennfack med pennor och VAS-skala
5 venflonproppar
4 hånglåsnycklar till två olika hänglås
1 pass
1 körkört
1 lånekort
1 rouge
2 rougeborstar
1 tub handkräm
1 par solbrillor
Gårdagens aftonbladet med bilaga
2 påsar tuggummin
2 pappförpackade tuggummin
1 tomt ciggpaket
1 mynt men jesusbudskap
1 mini-SB12-munskölj
2 typer av smärtstillande
4 immodiumtabletter
10 skjuta-upp-mensen-tabletter
6 tårtljushållare
1 avbrutet tårtljus
1 skärp
Ett gäng mynt i fem olika valutor
1 dulcolaxsupp
1 ögonskuggeapplikator
2 plånböcker
2 tjänstekort
2 namnskyltar

Skräckscenariot om att man en dag kommer avsluta sin livsgärning ensam med katter som till slut är nödda att betrakta sin gamla matte som föda känns just nu mer realistiskt än någonsin.

Myz på gärdet

Solen skiner men någon vidare värme bjuder inte slutet av mars på. Linnea och jag drömmer om sommaren som även denna ska bli den bästa. Samma visa varje år, "den här sommaren ska vi ha picknick och bada varje dag". Förra sommaren doppade jag inte ens tån i skandinaviskt vatten så ett vasst "skärp dig" känns på sin plats.

Vårtecken i näsan i alla fall! Nästa vecka är femton grader och sol utlovat. Det var allt från väderbloggen idag!

Je e int' bitter

Skoja, för tillfället känner jag mig hur bitter som helst och minst hundra år gammal. Det här med nattjobb är jag skeptisk till. Hur ska man stå ut med detta rantande runt i korridorerna ett helt år? Får trösta mig med hur fint jag har det under mina lediga dagar men nu efter fyra nätters jobbmara saknar jag mina vänner helt vansinnigt mycket!! Man hinner ju som max vakna och snacka med nån i telefon, äta och skita lite innan det är dags för nästa arbetspass. Så jävla obra!
Patienter är ju ett kapitel för sig också. Härom natten blev jag tagen fast i hand och tackad för att jag var en sån UNDERBAR sköterska. Natten efter sa hon att jag luktade bajs!! Smek med ena tassen smisk med den andra.

Dagens ungdom

På vardagsmorgnarna när jag åker hem från jobbet är tvärbanan smockfull med skolungdomar. Moralisten i mig förfasas såklart över att det är rysligt tidigt att börja med full make-up och helt uppdaterad outfit i tioårsåldern. En dag trodde jag att mitt pensionärshjärta skulle stanna då jag såg en tjej på ca elva jordsnurr och 1,10 meter lång stå klädd helt i svart, osminkade ögon och burgundyröda läppar. När jag var elva läste jag annonser i KP om andra fräcka typer som också ville pennfajtas. Självklart skickade jag inte in några egna annonser till Du -92 för det hade ju varit att förhäva sig men jag läste dem med brinnande intresse.

Åter till burgundytjejen. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde mig så illa berörd, att hon valt the dark side redan som elvaåring och att hon därigenom gjort upp med barndomen en gång för alla kanske? Av någon anledning känns det mindre beklämmande med alla tjejer som klär sig i tuggummipop och sminkar sig mainstream men jag tror att de har lättare att göra tillbakafall i barbiedockslek och hopprepshoppning än tjejen som vid elva års ålder väljer att visa att hon inte tillhör det alla andra vill tillhöra. Å andra sidan så fick vi Lit en ganska lång barndom, vi hade nog mjukisbyxor längst av alla i skolkatalogen men likväl söp vi och förlorade oskulden först. Det tror jag inte var ett resultat av den fria viljan precis. Så det där med att göra egna val tidigt kanske kan vara rätt goth ändå? Sådärja, kanske var man Götelaborgare i sitt förra liv?

Två pinnar upp i släktträdet

Mormors hjärta har alltid varit stort och nu är det nog större än någonsin men inte så starkt som det borde. Det finns liksom ingen kraft att pumpa runt allt blod längre.

Vasaloppssöndagen åkte vi dit, fikade, mormor var upprörd över att Jerry Ahrlin aldrig räcker de nio milen. Jag låg i hennes säng medan hon berättade om sin förlovning, morfars sista tid och att jag var världens hemskaste unge att dela säng med men att hon trots det aldrig förmådde säga nej när jag bönade och bad, inte ens när mormors ben var brutet. Jag håller det som en av mina finaste dagar. Hon satt där med blåbärsläppar och syre i näsan och berättade allt med stark röst. Sötaste mormor, inte momma, det är viktigt.






Mormors farmor hade för övrigt två legendariska kommentarer om mormor. Så fort mormor gjort något bra eller varit allmänt gullig (vet inte men en lågoddsare är att det var förjämnan)var den stående kommentaren (bör läsas på östjämska "mään du är nå så grönande jönnälik mä du". Hade hon däremot ställt till med sattyg var tillmälet "houwwa, det är som att du hade varit skåren bortu arsulet på a mor din". Soft farmor!

Riktigt sån är ju inte min farmor, även om hon har temperament så det heter duga. I dryga veckan har hon legat inne på ortopeden. Man hittade inget på slätröntgen så till slut beslutade man att hon skulle få åka hem igen. Kruxet var ju bara att farmor inte tog sig ur sängen pga smärtorna men sköterskorna gjorde klart för henne att förutsättningen var att hon skulle klara sig till toaletten för att inte behöva mellanlanda på något korttidsboende. Att hamna på Häradsgården i Lit har alltid varit farmors stora mardröm så det var det inte snack om. Sagt och gjort, farmor tar sig till rollatorn och går med bestämda steg in på toaletten och uträttar sina behov. Samma dag gör man en magnetröntgen som visar att farmor har en bruten lårbenshals! Den där typen av tjur existerar ju inte så här generationer ner, det ska sägas.