Men det var ju ett ord jag aldrig tagit i min mun førut. Hade ju tænkt att åka hem imorgon men nordiskt luftrum verkar førbli stængt så jag vet inte vad jag ska hitta på istællet. Tur att jag har folk som fixar logistiken åt mig, det mina vænner ær livet på en rækmacka. Hehe, skriver som att nån faktiskt skulle læsa det hær, ja det ær væl Sara då, hej, men annars ær det hær internets best kept secret.
Skulle ju bli otroligt førgrymmad om det hær får sætta kæppar i hjulet før min Belize/New York-trip. Naturen verkar inte vilja att folk ska førflytta sig, hela vintern har det ju varit omøjligt att ta sig fram med tåg pga snøkaos och nu nær snøn æntligen har tinat ja, då kastar jorden upp och sprider os øver hela norra europa. Tydligen blir planen som blæstrade om de åker igenom askmolnen, det kan de væl kosta på sig nær jag ska så långt. Appropå blæstrad. Naken, blæstrad och skitsur. Varfør døper ingen skivor till sånt nuførtin? Det ær ju underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha ja nu är den min djupt bevarade secret också. NOT. Alla som lånar min dator kommer att se raekmackan som en lysande ikon och tänka: vem fan döper en blogg till räkmacka. Jo det finns två sorters människor. 1; den lyckligt ovetande, den som faktiskt tror att livet är som en lite naggande räkmacka, den som inte känt på livet hårdhet, krigets efterskalv. eller 2; den som är bitter över att livet inte alls alltid är som en räkis.Jag försöker placera in dig i ett fack. Men vet inte riktigt var du hamnar. Finns ju ingen bitterhet i dig och ej heller är du ovetandes om livets grymhet. Jag tror bara att du gått i mina fotspår. Jag är ju trots allt lite äldre och visare. Vi plockar helt enkelt ut gobitarna i livets kaka och väljer att räka fram istället för ta omvägar.
SvaraRaderaFan va snackar jag om? Det luktar vitlök och päran är rykande het. Nu är det feeeeeeeest. Livet!
Det ÄR ju hunderbart! Ja vi får se hur länge den här bloggen bibehåller sin hemliga status. Livet är ju en fest och vi är bjudna. Eller, snarare, jag ser livet mer som en enda lång efterrätt. Kan inte riktigt förklara hur, men dock. "Hell", hahahaha!
SvaraRadera