dag 05 – en låt som påminner dig om någon, Dire Straits -Walk of life

Min store, käre far har inte så många intressen. Inte heller musik men i Fjäl fanns ett kasettband där med Dire Straits. Det brukade pappa lyssna på och "Walk of life" var skivans största hit och den enda låt jag kan komma ihåg idag. Jag tyckte den var fantastiskt svängig och kände mig alltid häftig när jag lyssnade på den.

Kan inte tro att Dire Straits haft en större hit även om man idag mycket oftare hör "Sultans of swing" när det ska spelas Straitan. För "Sultans of swing" var ju ett stående inslag på spellistan på Mark Twain (varför gick du i graven du, Östersunds roligaste uteställe?) medan "walk of life" kanske var för töntig till och med för Twain. Det sätter jag stort pris på för idag kan jag lyssna på den här underbara låten utan att känna mig det minsta less.

Det här med bristen på fars intressen kunde ibland provocera mig och en gång hetsade jag lite och frågade vad som gjorde pappa lycklig. Då svarade han "jo, du vet, det är när jag har harvat upp en åker och sen får gå in och krama om mamma". Jag satte tungan i vrångstrupen och har sedan den dagen vetat att pappa fattar vad det handlar om.

Här serverar pappa surströmming till spända veganer:

dag 04 – en låt som gör dig ledsen: Autisterna-Himmelen

Det här trodde jag skulle bli den svåraste nöten att knäcka men det visade sig vara tvärtom. Jag menar, musik gör en ju sällan ledsen. Även sorgliga låtar gläder mig om de är bra bara just för att de finns. Det klassiska High Fidelity-citatet "did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?" som när jag var sexton kändes som världens klockrenaste känns så här snart femton år senare ganska orelaterbart. Det kanske är så enkelt att jag idag inte mår sådär avgrundsdåligt som man kunde göra på den tiden. Dagens existensiella ågren som slår till med jämna mellanrum når väl inte lika djupt i hjärteroten.

Jag började gymnasiet en solig augustidag, det var på gränsen till t-shirtväder och nyårskänslan var total. Att slippa centralskolan i Lit var som en drum! När jag hoppat av 143:an hängde jag lite vid traktören, jag antar att det var normalt ungdomsbeteende. Helt plötsligt dök en svarthårig, solbrillsprydd kille med svajande höfter. Jag hade självklart inte sett något liknande och dog litegrann. Efter ältande hos fröken Lenner och ett stort skolkatalogsresearchande hittade vi Anders bland musikesteterna. Jaha, Anders säger Linda, han brukar ju hänga med mig och Mona. Mona hade en legendarisk lägenhet på Norra Gröngatan 4. Den var 16 kvm och hade ingen dusch så det fick man göra i bastun i källaren. Där var det alltid efterfest, en gång frågade hon Måns Nathanaelsson om han ville följa med och bada risbastu efter att han hade kändisbartendrat klart. Det ville han inte. Glömmer aldrig när vi bjöd in hela tingshuset till efterfest och ett hundrameters pärlband av människor vandrade upp mot Norra Grön. Vi var säkert 50 pers på de 16 kvadraten, bastun och trappuppgången var full av löst folk och vi tyckte att vi var epicentrum av allt kul.

Vi hängde en del med Anders den hösten. Han var roligare än alla jag mött tidigare och jag var så orimligt kär i Anders som bara en tonårig Helle F. kunde vara. På min 24:de födelsedag dog Anders i en bilolycka. Det var så sorgligt även om det var många år sedan vi sist sågs. Per-Olof hade skrivit världens finaste låt till honom och det är overkligt att den skrevs medan han fortfarande levde. RIP Anders!

dag 03 – en låt som gör dig glad Mother Protect, Niki & the Dove

Fredrik Bernholm är personen jag har att tacka för denna vårens bästa låt, den kom säkert 2010, om inte tidigare. Det är oväsentligt. Den är bäst. Ingen uppenbar pepplåt egentligen, eller vafan säger jag, den är ju hur peppande som helst. Jag blir glad från sekunden den startar och sedan gladare. Under låtens gång får man i alla fall två uppladdningar som eskalerar i synthpanflöjt. Texten i bryggan går "my heart is like an eagle, i love to fall from the sky, it's so beautiful", niki konstaterar att hon är FURIOUS ett flertal gånger! Man måste småle varje gång och samtidigt vill man ju bara sträcka ut armarna och göra örnen av ren lycka i rulltrappan!

dag 02 – din hatlåt Från och med du Oskar Linnros

Den här låten hade ju kunnat vara så bra men den är ju så överproducerad att hjärnan får härdsmälta av intryck. De här tramsiga hej-och-hå-ropen som går som ett pärlband
genom låten är verkligen för mycket. Texten likaså men den kan jag stå ut med för jag tilltalas helt klart av det översentimentala och orimligt stora känslor så det är inte det även om man kunde ha stora invändningar mot det också.
Jag irriterar mig också på hur löjligt han skiter ut "ståår inte uut, står inte uuut". Förstår det, jag står inte heller ut.

Research

Låtutmaningen får ödesdigra konsekvenser för mitt sovrum, hela dubbelsängen är belamrad med skivor och på datorn är fyrahundra flikar uppe samtidigt. Jag går igenom mitt livs soundtrack och är mer nostalgisk än någonsin.

dag 01 – din favoritlåt Ronettes-Be my baby

Det är ju en omöjlighet att välja sin favoritlåt för man har ju en i veckan åtminstone men ni hör ju själva Phil Spector's vägg av ljud som slår en i fejan. "Be my baby" inleder dessutom en av mina absoluta favoritfilmer "Dirty Dancing". I inledningen förkunnar Baby hur oskyldig hon och tiden var, det var '62 och före Beatles. Att låten kom '63 och att Beatles redan har släppt sin första singel året innan spelar såklart ingen roll. Tror att Jennifer Grey ska spela 14 år men hon ser ju såklart minst tio år äldre ut.

Jag tror inte ens att jag tänker börja motivera mitt val, låten talar för sig själv och jag tröttnar aldrig på den.

30 dagar, nu kör vi!

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Nääää

Det ska inte bli jag, det tackar jag nej till. Vänligt men bestämt!

Minsta motståndets lag

Har jag hittat något jag gillar sliter jag ut det fullständigt. Använder ett par klädesplagg åt gången tills det faller i bitar, eller lyssnar på en skiva dygnet runt tills jag spyr. Har inte läst många böcker i mina dar men de jag har läst har ajg oftast läst flera gånger. Likadant med filmer, när jag var liten var det kanske tre band som sågs på tills de tuggades upp av VHS-spelaren. Top Secret, hela skrotnisseserien och Nakna pistolen. Mina bröder och jag kunde alla filmer utantill och vi slutade aldrig skratta åt "tintarella de luna"-skämtet i skrotnisse. Jag kunde varenda replik i den goda viljan. Det var ju en väldig tur att vi var tre barn av samma skrot och korn. Hos mormor och morfar fanns en underbar bok som heter "jag är en varulvsunge", den läste jag varje gång jag var där. Var ju ett förtvivlat rädd(tt?) barn och "jag är en varulvsunge" var alldeles lagom otäck och hade ett lyckligt slut. Den var illustrerad av Hans Arnold som gick ur tiden förra året. Vilken fantastisk illustratör!

Jaja, man har ju inte precis växt upp och blivit chansernas mästare. Jag äter keso med samma yohurt natt ut och natt in på jobbet. Lyssnar på samma spellista, med i princip samma låtar som min gamla spellista. Ser bara filmer jag redan sett på tv och hellre ser jag de nya, dåliga Grey's anatomy-avsnitten än att hitta ett ny, bra serie.

I fredags hade jag ett trött men glatt gäng över på middag. Vi lekte samma gamla lapplek och Jocke fick vara Khadaffi, Gadafi, Ghadaffi eller vad han nu heter. Det är samma gamla diskussion. :)

Linnéa tog det föredömliga initiativet att bjuda mig på middag idag. Det var inte bara väldigt gott utan otroligt fint också. Bonnie låg i min famn en timme. Jag tror det blir omöjligt att skaffa egna barn efter att ha blivit gudmor åt henne, man blir liksom inte mer perfekt.

Tycker att hon uppvisar slående likheter med mormor några inlägg ner. Kämpa på nu momma, jag kommer hem om några veckor!