Minsta motståndets lag

Har jag hittat något jag gillar sliter jag ut det fullständigt. Använder ett par klädesplagg åt gången tills det faller i bitar, eller lyssnar på en skiva dygnet runt tills jag spyr. Har inte läst många böcker i mina dar men de jag har läst har ajg oftast läst flera gånger. Likadant med filmer, när jag var liten var det kanske tre band som sågs på tills de tuggades upp av VHS-spelaren. Top Secret, hela skrotnisseserien och Nakna pistolen. Mina bröder och jag kunde alla filmer utantill och vi slutade aldrig skratta åt "tintarella de luna"-skämtet i skrotnisse. Jag kunde varenda replik i den goda viljan. Det var ju en väldig tur att vi var tre barn av samma skrot och korn. Hos mormor och morfar fanns en underbar bok som heter "jag är en varulvsunge", den läste jag varje gång jag var där. Var ju ett förtvivlat rädd(tt?) barn och "jag är en varulvsunge" var alldeles lagom otäck och hade ett lyckligt slut. Den var illustrerad av Hans Arnold som gick ur tiden förra året. Vilken fantastisk illustratör!

Jaja, man har ju inte precis växt upp och blivit chansernas mästare. Jag äter keso med samma yohurt natt ut och natt in på jobbet. Lyssnar på samma spellista, med i princip samma låtar som min gamla spellista. Ser bara filmer jag redan sett på tv och hellre ser jag de nya, dåliga Grey's anatomy-avsnitten än att hitta ett ny, bra serie.

I fredags hade jag ett trött men glatt gäng över på middag. Vi lekte samma gamla lapplek och Jocke fick vara Khadaffi, Gadafi, Ghadaffi eller vad han nu heter. Det är samma gamla diskussion. :)

Linnéa tog det föredömliga initiativet att bjuda mig på middag idag. Det var inte bara väldigt gott utan otroligt fint också. Bonnie låg i min famn en timme. Jag tror det blir omöjligt att skaffa egna barn efter att ha blivit gudmor åt henne, man blir liksom inte mer perfekt.

Tycker att hon uppvisar slående likheter med mormor några inlägg ner. Kämpa på nu momma, jag kommer hem om några veckor!