Något jag tycker är otroligt viktigt vid ett skivsläpp är hur väl albumet passar med årstiden. En skiva som ligger fel i årstid fastnar ju inte riktigt. Minns hur stor besvikelsen var när Jens Lekman släppte "Night falls over Kortedala" på hösten. Sicket misstag, skivan var ju en sommarskiva och när nästa sommar kom var man ju hungrig på nya och fräscha sommarkatter till låtar. På samma sätt var ju Bon Iver-skivan en solklar höstskiva och även om den klarar sig på att vara det bästa skivan som släppts i år så hade den ju gjort sig bättre nu. För vem vill skära sig i armarna på sommaren? Det är ju klassiskt höstgöra. Därför är jag så tacksam att Jonathan Johansson har släppt "Klagomuren" vid exakt rätt tidpunkt. Kanske spelar det inte så stor roll något år senare och skivor ska ju helst hålla längre än så. Dessutom är man ju bäst på att hoppa på tåget sent men alla de som faktiskt hänger med och plockar upp musik i tid förtjänar faktiskt omtanken att få en skiva som passar bra i tiden.
Helgen spenderades på finlandskryssaren Amorella. Jag vill tillbaka. Eller mest hänga i gäng utan att någon har möjlighet att avvika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"För vem vill skära sig i armarna på sommaren? Det är ju klassiskt höstgöra."
SvaraRaderaHAHAHAHA!!! Humor, det är kul det.
Ja det är ju det! Kul med humor alltså. Kan inte annat än att hålla med. Vilka missar folk gör. Släppa en sommarskiva på hösten är ju typ som att råka sätta på sig tomteluvan istället för midsommarkransen.
SvaraRadera