onsdag 7 december 2011

Play

En osedvanligt kall kväll i moderaternas Sverige styrde Elon och jag kosan mot biomörkret och Play, Ruben Östlunds senaste. På kultursidorna har det ju debatterats friskt om huruvida filmen spelar Sverigedemokraterna i händerna eller ej. Den berättar historien om fem ungdomar som rånar bättre bemedlade jämnåriga på deras mobiltelefoner och det kontroversiella i historien är att rånarna är svarta. På förhand hade jag uppfattningen om att det skulle vara effektsökeri och var pga detta inte så sugen på att se filmen. I de få intervjuer jag sett med Östlund tyckte jag inte att han lyckats motivera vikten av att rånarna faktiskt skulle vara svarta, att det borde gå att berätta historien även med en mixad grupp rånare. Det handlar ju ytterst om klass men som Östlund också förklarar i intervjuerna så utnyttjar ungdomarna bilden av den svarte mannen som ett hot. Filmen utmanar ens egna fördomar och med en mer heterogen grupp av människor hade det endast blivit en fråga om klass och inte de stora problem vi har med utanförskap i Sveriges storstäder. För utanförskapet och underläget är förstås dubbelt med ett ickesvenskt utseende och den historien förtjänar också att berättas. Kanske för att spela Sverigedemokraterna UR händerna.

Det är också otroligt fascinerande att följa vilken raffinerad rånmetod de använder, det som att se en kärleksrelation där ena parten blir misshandlad. Samma söndra-härska-metod och detta från tolvåringar. De smeker och slår. Även om det knappt förekommer något fysiskt våld. Rånoffren må vara bättre bemedlade rent socioekonomiskt men i denna situation är de helt avväpnade. Den ene killen spelar klarinett och herregud, vad gör den övre medelklassen med sina barn? Varför spelar de klarinett, dansar balett, sjunger i gosskörer? Vilken tidsålder rustas de för? 1800-talet? På så sätter den också fingret på hur överklassen/medelklassen sviker sina barn.

Östlund är nog unik i Sverige i hur han beskriver gruppdynamik och -tryck. Gång på gång hade vuxna kunnat träda in och stoppa det som pågår men alla runt omkring vakar över sin egen trygghet och ingen kommer till undsättning. Det kryper i en när man ser det, och när man tänker på att man mest troligt hade gjort samma sak själv.

GÅ OCH SE!!!

2 kommentarer: