Vasaloppssöndagen åkte vi dit, fikade, mormor var upprörd över att Jerry Ahrlin aldrig räcker de nio milen. Jag låg i hennes säng medan hon berättade om sin förlovning, morfars sista tid och att jag var världens hemskaste unge att dela säng med men att hon trots det aldrig förmådde säga nej när jag bönade och bad, inte ens när mormors ben var brutet. Jag håller det som en av mina finaste dagar. Hon satt där med blåbärsläppar och syre i näsan och berättade allt med stark röst. Sötaste mormor, inte momma, det är viktigt.
Mormors farmor hade för övrigt två legendariska kommentarer om mormor. Så fort mormor gjort något bra eller varit allmänt gullig (vet inte men en lågoddsare är att det var förjämnan)var den stående kommentaren (bör läsas på östjämska "mään du är nå så grönande jönnälik mä du". Hade hon däremot ställt till med sattyg var tillmälet "houwwa, det är som att du hade varit skåren bortu arsulet på a mor din". Soft farmor!
Riktigt sån är ju inte min farmor, även om hon har temperament så det heter duga. I dryga veckan har hon legat inne på ortopeden. Man hittade inget på slätröntgen så till slut beslutade man att hon skulle få åka hem igen. Kruxet var ju bara att farmor inte tog sig ur sängen pga smärtorna men sköterskorna gjorde klart för henne att förutsättningen var att hon skulle klara sig till toaletten för att inte behöva mellanlanda på något korttidsboende. Att hamna på Häradsgården i Lit har alltid varit farmors stora mardröm så det var det inte snack om. Sagt och gjort, farmor tar sig till rollatorn och går med bestämda steg in på toaletten och uträttar sina behov. Samma dag gör man en magnetröntgen som visar att farmor har en bruten lårbenshals! Den där typen av tjur existerar ju inte så här generationer ner, det ska sägas.
ÅH va fint skrivet! En tår rann sakta ned mot mungipan och i nästa stycke, om farmor, så drogs den snabbt in i vrångstrupen i och med skrattet texten frambringade. Åh jag älskar mormor och farmor!
SvaraRadera