Dagens ungdom

På vardagsmorgnarna när jag åker hem från jobbet är tvärbanan smockfull med skolungdomar. Moralisten i mig förfasas såklart över att det är rysligt tidigt att börja med full make-up och helt uppdaterad outfit i tioårsåldern. En dag trodde jag att mitt pensionärshjärta skulle stanna då jag såg en tjej på ca elva jordsnurr och 1,10 meter lång stå klädd helt i svart, osminkade ögon och burgundyröda läppar. När jag var elva läste jag annonser i KP om andra fräcka typer som också ville pennfajtas. Självklart skickade jag inte in några egna annonser till Du -92 för det hade ju varit att förhäva sig men jag läste dem med brinnande intresse.

Åter till burgundytjejen. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde mig så illa berörd, att hon valt the dark side redan som elvaåring och att hon därigenom gjort upp med barndomen en gång för alla kanske? Av någon anledning känns det mindre beklämmande med alla tjejer som klär sig i tuggummipop och sminkar sig mainstream men jag tror att de har lättare att göra tillbakafall i barbiedockslek och hopprepshoppning än tjejen som vid elva års ålder väljer att visa att hon inte tillhör det alla andra vill tillhöra. Å andra sidan så fick vi Lit en ganska lång barndom, vi hade nog mjukisbyxor längst av alla i skolkatalogen men likväl söp vi och förlorade oskulden först. Det tror jag inte var ett resultat av den fria viljan precis. Så det där med att göra egna val tidigt kanske kan vara rätt goth ändå? Sådärja, kanske var man Götelaborgare i sitt förra liv?