Vem drömmer våta drömmar om en skola där vi agar våra barn?

JAN! Det här blir i vanlig ordning ett välskrivet och genomtänkt inlägg men det finns INGEN i svensk politik som provocerar mig så mycket som Jan Björklund. Sveriges konservativaste man och jag kan inte för min värld förstå: 1. Varför han lockades till Folkpartiet av alla liberala partier 2. Hur Folkpartiet kunde välja honom till partiledare. Att kalla mig ett fan av högern vore ju såklart en överdrift men Folkpartiet har väl historiskt stått för den minst osympatiska högerpoliken i Sverige och gjort ett nummer av rasist- och nazistmotstånd. Jag tänker såklart på när Bengt Westerberg lämnade rummet när Ian och Bert äntrade det i den där TV-sändningen för ganska precis 20 år sedan. Hur som helst är det ju inte direkt ständigt försvar av mänskliga rättigheter och en brinnande antirasism som är Fps kännetecken dessa dagar utan skolpolitiken och lite hårdare tag mot invandrare. Det är ju skrattretande att vi har en utbildningsminister som så fort en ny forskningsrapport läggs fram som går stick i stäv med den rådande politiken avfärdar det. Man sätter sig på ganska höga hästar då, eller låga, man sätter sig på populistponnyn! Det är ju inte första gången folkpartiet gör det på den här sidan 2000-talet, för vi minns ju alla succévalet 2002 då Fp vann mark genom att kräva språkkrav för invandrare. Tack folkpartiet för att ni banade väg för Sverigedemokraterna!!
Idag rapporteras det om att Janne är positiv till ett återinförande av studentexamen. Det var sannerligen bättre förr!

Jag förstår ingenting av det borgerliga blocket längre, Moderaterna står längst till vänster, Folkpartiet -konservatörerna och Centerns härliga nyliberalism gör en ju matt. Så Jan, jag förstår dig, det är inte lätt att hänga med när förändringens vind viner.

Eftersom att varje åsikt i inlägget är gammal så bjuder jag även på en gammal, men ack så god visa:


Fast den absolut tröttaste diskussionen just nu måste väl ändå vara den om wordfeud. I varenda TV-soffa, tyckarpanel och tidning ska det ältas om wordfeudfenomenet. Javisst, det går ju att konstatera men knappast diskutera.